Westergrens jakt & jakt-träning med Wachtelhund.

Vi bedriver i huvudsak skogsjakt dvs klövviltsjakt med hundarna. En del jakter är vi själva arrangörer till och andra deltar vi vid som hundförare och jägare. Wachtelhunden har till 99% sitt elixir som drivande skogsbruksjakthund. Våra hundar som vi använder vid praktiska jakten är självständiga, spårnoga, vidsökta, ärligt skalldrivande individer med ett bra och säkert förföljande. Det är den traditionellt injagade solojagande hunden som har plats hos oss. Vi jagar alla förkommande klövvilt med hundarna och ser gärna att de har lite extra passion för älg, kron och vildsvin. Vid just vildsvinsjakt föredrar jag normalt hundar som går in med full energi och spränger flockar/ grupper med vildsvin och vi har inget större intresse av att behålla hundar med ställande beteende. Wachtelhunden ska på ett passionerade substansfullt sätt driva ut viltet till väntande passjägare eller till mig som hundförandejägare! 🙂

Det är den idogt arbetande viljestarka jakthunden som skänker mig riktig  jaktpassion och på så sätt skulle jag aldrig vilja behålla en ljum individ bara för att den är lättare att hantera eller drar på sig mindre skador etc. Jag undanhåller inte att vi ställer stora krav på den hund som används i jakten. Så visst har många hundar också passerat revy för att de inte platsat enligt vårt sätt att se på det. Naturligtvis är det så att den typ av hund jag favoriserar, är krävande och i behov av dressyr och träning genom den fasta handen. Ingen hund helt enkelt för den med inkonsekvent ledarskap men för rätt person, ger det istället en hund som konsekvent presterar vid den praktiska jakten.

Wachtelhunden är en hund som tar emot och utvecklas genom träning, där vi använder oss av och framkallar hundens nedärvda egenskaper och allt i takt med att jag som hundförare formar hunden till fulländning. Wachtelhunden är ofta en intelligent, lyhörd och läroaktiv ras, vilket också gör det betydligt roligare genom själva träningsarbetet. Förutom den traditionella lydnad dressyren använder vi oss av konsekventa apporteringsövningar som har till största syfte att forma hundens samarbetes förmåga.

Det vi söker är hundar som fullföljer jaktliga arbetet i alla avseende. Det är en av de större anledningarna till att vi valt Wachtelhunden ur ett rastypiskt perspektiv.

Med våra hundar jagar vi många gånger på ett traditionellt sätt och vid dessa tillfällen släpps endast en hund åt gången. Under andra tillfällen använder vi oss av flera tränade hundar vid och under samma jakttillfälle. Vid båda jakt typerna använder vi oss uteslutande av solojagande hundar, som genom sökvilja finner och reser viltet självständigt och har ett förföljande som är ändamålsenligt.

Självklart händer det vid ett fåtal tillfällen att hunden tangerar att gå ur hand och förföljandet längd inte är önskvärt, men jag ser hellre ett längre spårnoga förföljande än ett allt för kort. Det finns jägare som ser ett sådant längre arbete som negativt, eftersom det för tillfället inte är effektivt, vilket vi på ett naturligt sätt måste respekterar som en åsikt. När jag personligen är på jakt i skog och mark, försöker jag att undvika att hasta fram. För mig är jaktens betydelse och hundförandet mycket större än något som till varje pris handlar om effektivitet. På så sätt är effektivitet i sammanhanget mera av sekundär betydelse och jakt ska enligt mig vara utan upplyfta garantier dock inte utan förväntningar. Men självklart håller jag med om att hunden i huvudsak och i största möjliga mån, ska vara i hand och anpassas genom mig som hundförare till den jakt som just bedrivs för dagen.

 

Något som jag alltid försöker undvika är att följa hunden intensivt genom att själv forcera terrängen. Vi som hundförare måste läsa situationen och låta bli att störa viltet till skenande manöver. Låter vi hunden själv resa viltet utan vår närvaro, kommer viltet garanterat i ett betydligt lugnare tempo till väntande passjägaren, som då följdaktningen kan avlossa mycket säkrare skott utan stress påverkan. Det förutsätter dock att hundförarna tillhandahåller kvalitativa hundar som klarar en sådan uppgift, vilket tyvärr inte alltid är självklart.

Vi har under flera tillfällen deltagit som hundförare och jägare vid så kallad Bewegungsjakt i Tyskland. Jakter som varit mycket intressant och upplevelserika. Vi har vid tillfällena träffat många kunniga jägare som samtidigt är ägare till rasen Wachtelhund. Flera av dessa är nu mera mycket goda vänner till oss som vi ofta har kontakt med. För mig har dessa tillfällen givit mycket nyttig information om hur Wachtelhunden kan utnyttjas och utvecklas och då inte minst jaktligt och för mig är det självklart att den riktiga expertisen om rasen finns i hemlandet genom rasklubben VDW.

Vid en del tillfällen använder vi också våra hundar till eftersök och då främst på skadat klövvilt. Vissa har efter mycket träning utvecklats till fantastiska spårhundar och andra använder vi som eventuell löshund/stoppare och avslutare om så behövs, således använder vi oss ofta av två hundar samtidigt vid eftersök, vilket ökar våra möjligheter till ett snabbt avslut. Samtliga egenskaper ska finnas i en och samma hund men eftersom vi har möjlighet att använda två hundar gör vi så för att vara extremt effektiva och skyndsamt förkorta viltets lidande.

Vid vissa tillfällen har eftersöket också berört hårvilt som räv, grävling och en och annan hare, där släpspårs apportering träningen kommit väl till nytta. Att hunden inte bara kommer med bytet utan också är ”avslutare” vid alla förekommande vilt om så behövs, ser jag som tämligen självklart med en sådan ras som Wachtelhunden.

Per Westergren